Ibland kan jag gå och fundera på vad jag ska göra ganska länge.

För flera veckor sedan köpte jag hem tre dukar som sedan har stått lutade mot väggen - och inget har hänt med dom.

Men jag har tänkt.

Fick en idé för en tid sedan att jobba med guld som bas. Frågan var bara vad jag skulle måla PÅ guldet.

Började i går kväll med att 'smeta' ut fogmasssa på alla tre dukarna - för att få en struktur i botten. Valde att hålla strukturen ganska svag, dock.

I morse - efter att ha kontrollerat att fogmassan torkat ordentligt, målade jag på ett lager guldfärg på alla tre dukarna.

Medan detta torkade - och jag duschade och åt frukost - funderare jag samtidigt på nästa steg. Fyrkanter i olika former kanske?  Röda? Svarta?

Men så klack det till i skallen!!   Jag gillar ju att måla stora frukter. Har gjortt rött äpple, grönt äpple, citron och päron.

Nu var det dags för körsbär!!!

Detta är fortfarande under arbete - men jag gillar faktiskt idén.....

Bär och blad ska det filas vidare på - men frågan är vad jag ska göra med bakgrunden. Låta den vara. Eller jobba fram lite nyanser, perspektiv, bakgrund?  Det är frågan.....

Jag gillar verkligen att leka med färger.

Se vad som händer när man spelar ut dom mot varandra, hur dom påverkar varandra. Ibland med ett motiv i bakhuvudet, men ofta bara själva färgspelet.

Gjorde ett experiment i höstas. Grundade med ljust lysande gult och började sedan 'drippa' med gult/orange/rött från ena hållet och olika blåa nyanser från andra hållet. Om och om igen. Lager på lager.

Jag gillar resultatet. Tror ingen annan gör det - men det spelar ju egentligen ingen roll.

SItter inte uppe på någon vägg än, men jag har den stående på golvet så jag kikar på den emellanåt.

Kallar den 'Duelling colors'

Att måla handlar ju - i mitt fall - om att få utlopp för min kreativitet.

Låter kanske ambitiöst och förmätet, men det jag menar är att jag har inga politiska eller sociala avsikter med det jag producerar. Det är bara för lyst.

I första hand min egen lust till det jag håller på med, men visst känns det bra om även andra uppskattar mina alster.

Och den här lusten kan emellanåt dra iväg åt lite oväntade håll. För något år sedan fick jag för mig att börja leka med guld i några tavlor. Riktigt bladguld. Sådant man använder när man skapar ikoner.

Inhandlade guldet och lämpligt lim - och insåg rätt snart att för att hantera det på korrekt sätt måste man antagligen gå i lära hos en expert i många år....

Men jag hittade mitt eget sätt att jobba med dom lövtunna guldbladen. Min grej blev att applicera det hela lite skrynkligt - inte slätt och fint som på ikonerna.

Har använt bladgulet på fem tavlor - på några ganska mycket - på andra bara lite, så att det skimrar.

Den som jag gillar bäst kallar jag för 'Experiment in green and gold'. Den är ganska stor och sitter hemma hos goda vänner - där den passar riktigt bra:

Sedan har vi 'Golden Red' och 'Sunrise':

Och på 'My golden line' och 'Marinan' ligger det stänk av bladguld mitt i det gula. Syns kanske inte här, men i verkligheten:

Jag äger knappt ett enda plagg i någon blå nyans.

Ett endaste par blå jeans, mörkblå med bling-bling på bakfickorna - och dom köpte jag i somras.

Inte så att jag har något emot blått, det bara känns som fel färg på mig.

Men när det gäller mina tavlor så har jag inga problem med den blå färgen. Snarare tvärtom.

Jag kan verkligen frossa i olika blå nyanser, från ljust, ljust till mörkaste mörka.

Med den teknik jag ofta jobbar med - att bygga struktur och sedan lägga på färg i lager på lager - kan man få fram häftiga skiftningar.

Här kommer ett exmpel. Har inte riktigt bestämt vad den ska heta än.

Mina alternativ är ' Deep waters' eller 'Deep blue sea'.

Idéen med att använda tre dukar och sätta ihop dom till en tavla är faktiskt ganska trevlig.

Jag gjorde min första i vintras och det är många som gillar den - så jag tänkte jag skulle försöka mig på en till.

Den första kallade jag 'my golden line' och nu fick jag en idé om att göra något som skulle heta 'my broken line'.

Dvs - samma idé som den tidigare - men ändå inte - om ni förstår vad jag menar...

Den förra har en smal duk i mitten - flankerad av två lite bredare. Den här gången gjorde jag tvärtom - en lite bredare i mitten och två smalare på varsin sida.

Inhandlade dukar och satte igång!

Men jag vet inte vad det är som styr min kreativitet - eller vad man ska kalla det - för hur jag än jobbade med struktur och färger så blev det inte alls som jag tänkt mig.

Jag gjorde den gul! Jag gjorde den vit! Till slut var den alldeles blå!! Och jag blev mer och mer uppgiven!!

Men - då kom Rox, min inspiratör - och sa: 'lägg lite gult på några ställen. Och jobba vidare med den'.

Och voila!!

Något hände!

Helt plötsligt såg jag en marina i tavlan. Massor av segelmaster som speglade sig i mörkt vatten.

Och Rox sa: stopp Birgitta! Överarbeta inte!  Låt den vara nu!

Så - nu heter den 'Marinan'.

Efter äpplen - det röda och det gröna - och ett päron (som jag inte publicerat här ännu) kliade det i fingrarna på mig att göra en stor gul citron. Någon gång. På något sätt. Exakt hur hade jag faktiskt ingen riktig plan för.

Jag höll på med en tavla här hemma. Den skulle gå i svart, grått och gult - så mycket visste jag. Rutig var den först. Men det kändes inte bra. Jag stod och stirrade på dom grå rutorna och var ganska moloken tills jag helt plötsligt insåg att HÄR - här har jag den perfekta basen för en gul citron.

M - min käre make - blev först lite förundrad när jag började med det som skulle bli en citron. ''Vet du verkligen vad du gör nu???** var hans kommentar. Och ska jag vara ärlig visste jag nog inte riktigt hur det skulle bli. Men jag jobbade på. Länge. Många lager färg blev det.

R - min inspiratör - har ju sagt att man ska hålla på tills man tycker om det man ser.

Och till slut gjorde jag det, dvs gillade det jag såg.

Några av mina goda vänner gillade den också - så nu hänger den hemma hos dom.....

Den generella strategin när vi ´skapar´är att - på olika sätt och med olika tekniker - bygga en BAS som man sedan arbetar vidare utifrån.

Denna bas kan bestå av fogmassa som smetas ut på duken och formas till något slags mönster, eller helt enkelt bara att man bestryker duken med en grundfärg. Beroende på vilka tankar man har, vad man vill åstdkomma.

Vid ett tillfälle i våras höll jag just på att 'måla' en bas. Ingen struktur i botten, dvs ingen fogmassa, utan bara färg som jag sedan hade för avsikt att förädla - om ni förstår vad jag menar.

När jag hade grundat klart säger helt plötsligt R: STOPP BIRGITTA!! Nu får du inte göra mer!! Rör inte!   Förstör inte!!  

Hon menade på fullt allvar att det jag hade ämnat som en bas var en tavla i sig....

Jag blev lite ställd. Vet inte om jag håller med henne. Men jag tog hem den och har inte vågat göra något mer med den. Hon tyckte att jag lyckats skapa något spännande. På en timme.......

Själv tycker jag den ser ut som en sprängd tupp.....

När jag hade slutfört 'det röda äpplet' kliade det i fingrarna att också måla ett GRÖNT.

Samma sak här som med det röda - alldeles för lite abstrakt för R.

Men jag var envis och det slutade med en kompromiss - ett grönt äpple - men så gömt i bakgrunden att det kanppt syntes att det var ett äpple.

Så fort det blev för mycket äpple av det hela var R på mig och sa 'ta bort!!' Och jag försökte....

Men äpplet kröp hela tiden fram. Jag hade verkligen svårt att göra ett abstrakt grönt äpple.

Så här såg det ut våren 2014:

Bland mina vänner har det varit blandade reaktioner. Några gillade det starkt. Någon såg knappt äpplet (vilket ju var meningen). Andra gillar bättre ett 'riktigt' äpple.

Vad mina vänner tycker är ju egentligen inte det viktigaste - utan det är vad jag tycker - och efter att äpplet hängt på väggen i mitt vardagsrum i ca två år började jag känna att det var dags jobba vidare med tavlan.

Ska jag vara riktigt ärlig är jag inte säker på om den är klar än....   Kanske blev det FÖR MYCKET äpple nu?

Men -    i dagsläget ser det ut så här:

Fortsättning följer - kanske ser det annorlunda ut om något år......