Det är som sagt inte alltid det blir som man har tänkt sig....

Jag hade en idé om att jag skulle göra någon form av triptyk, dvs tre tavlor som hänger ihop på något sätt. Och dom skulle vara i svart, vitt och guld.

Så jag satte igång. Skapade strukturen och började måla.

Och jag målade och målade och målade. Jag låg vaken på nätterna och funderade, grubblade. Men jag fick inte till det. Det blev inte som jag tänkt mig, eller snarare - det blev helt enkelt inte bra.

Uppgiven är bara förnamnet på hur jag kände mig.

Men så en natt kom jag på vad jag skulle testa: vända på den mittersta av dom tre dukarna.

Och voilá!

Nu blev det intressant.  Bra?  Ja det kan man ha olika åsikter om, men jag gillade vad jag såg.

Har ramat in dom tre dukarna som en stor tavla och nu hänger den ovanför mitt eget matbord.

Kallar den 'My golden line'.

En tavla som producerades i rasande fart för ca två år sedan har jag aldrig varit nöjd med. Men jag har heller inte kommit mig för att jobba vidare med den.

Har helt enkelt inte vetat vad det skulle bli av den.

Var jag på rätt väg?

Skulle det gå att göra något av den så som den var påbörjad?

Eller var den helt omöjig att få till?

Så den har stått här, lutad mot väggen på min lilla 'målarbalkong'. Ibland har jag tagit fram den, tittat på den, skakat på huvudet - och ställt tillbaka den igen. Längst bak så jag skulle slippa se den.

Men så - i min nya iver att göra om sådant jag inte gillar - målade jag över 'hela skiten ' med vit färg, lät det torka ordentligt någon dag, och gjorde något helt annat.

Samma fråga som i förra inlägget kan man ställa sig: blev det bättre???  Inte vet jag. Men annorlunda!!

Från 'gardin' till guldiga rutor:

I över två år har jag nu målat i princip varje vecka - varje dag t o m emellanåt. Många tavlor har det blivit. En del är jag riktigt nöjd med - andra mer tveksam till.

Och det jag börjar uppleva är att tavlor som jag var nöjd med för 1½ år sedan inte alls känns lika intressanta idag.

Antingen har jag tittat på dom så mycket så jag tröttnat.

Eller så känner jag att dom faktiskt inte är så färdiga som jag tyckte när jag gjorde dom.

Eller (och detta skäms jag nästan för) - ingen har visat intresse - eller i alla fall inte tillräckligt - av att köpa, låna, få eller jublat tillräckligt högt (börjar jag få krav på det månntro???) .

Så jag har helt enkelt börjat måla om ett par stycken. En fortsatte jag i samma färgskala men la på några av mina trianglar, en annan täckte jag med vit färg och har börjat göra om helt och hållet.

Blev det bättre??  En smaksak.....   Här kommer Version 1 och Version 2 av en av omgjorda:

Idag har jag återigen varit i målargaraget.

Har tre olika 'alster' på gång.

Vi jobbar mest i akryl och till skillnad från olja så torkar det ganska fort. Men man måste ändå låta det hela torka mellan varven. Vår teknik att lägga lager på lager av olika färgnyanser kräver att varje lager hinna torka ordentligt. Annars blir det bara en gegga av allt.

Och då är det bra att ha flera tavlor på gång - medan en torkar jobbar man med en annan.

Av de tre jag arbetade med i dag är en i princip klar. Även den målad i lager på lager i olika nyaner av gult, orange och rött.

Kallar den för Triangles.......

Jag har skrivit tidigare att jag inte - i alla fall inte hela tiden - har ambitionen att måla av något specifikt.

Ofta börjar jag helt förbehållslöst. Kan möjligen ha en idé om vilken färgskala jag ska använda mig av. Ibland håller min grundtanke, ibland blir det till slut något helt annat än det jag började med.

En av de tavlor som jag är mest nöjd med hör faktiskt till dom som jag inte gjort om så mycket. Det blev rätt från början. Mycket arbete var det, många lager färg är det - men grundstrukturen höll hela vägen.

Jag kallar den Dubai. Inte för skyskraporna, utan för att den påminner om det häftiga vattenfontänspel som dom kör utanför Dubai Mall, varje kväll.  

Jag måste dock erkänna att min ambition var aldrig att måla vattenfontänspelet - men när den var klar så bara fanns det där....

Den är ca 100 * 100

R - i vars garage jag tillbringar tisdagförmiddagarna - fungerar både som inspiratör och idéspruta. Plus att hon delar med sig av sina erfarenheter vad gäller olika tekniker och material som hon använder sig av i sitt skapande.

Det absolut viktigaste hon lärt mig är att aldrig vara rädd för att testa - vad det än vara månde. Det går alltid att göra om. Hon är verkligen en stöttepelare och peppare.

Men hennes egna alster är alltid abstrakta, non-figurativa, så när jag en dag sa att jag ville måla ett äpple - då blev hennes kommentar: 'ÖK Birgitta - but you´re on your own then. I can´t help you there....'

Jag ville verkligen måla ett stort rött äpple, som skulle vara MITT SÄTT att måla ett stort rött äpple.  Så jag satte igång.   Det blev en blandning av abstrakt och figurativt, på något sätt.

Nu hänger det röda äpplet inramad i mitt vardagsrum. Måtten är 80 * 60 och så här ser den ut:

Första våren jag målade med R i hennes garage kom frågan upp om vi ville vara med på en utställning. 

En RIKTIG utställning!!!   Med RIKTIGA konstnärer!!!

Temat för utställningen var något med stjärnor och då höll jag just på att avsluta en målning som jag kom att kalla Cosmic Wave.   Även den grundad med fogmassa för att bygga en struktur.

Jag anmälde den till utställningen - och den kom med....   Kors i taket!!

Ska jag vara riktigt ärlig är jag inte riktigt nöjd med den. Ska nog gå på en omgång till och göra den mer 'edgy'. Den är lite för blek.

Men så här ser den ut nu:

För ca ett år sedan arbetade jag med en grön tavla. Jobbade ganska länge med den. Grundade med en struktur av fogmassa och försökte sedan skapa olika gröna nyanser.

Kände inte att den blev intressant och var lite uppgiven.

Men så en dag kom jag på att skapa ett fönster i tavlan. Och det som hände då blev verkligen spännande.

Helt plötsligt fick jag till en illusion av en tavla i tavlan.

På avstånd ser det ut som att den inre delen ligger utanpå.....